Long time no see

Nej, nu får jag dra upp mig själv ur skrivarkrampsjagvetintevad-träsket och skriva något. Kanske inte kommer bli så bra, kanske inte kommer bli så kreativt. Men det är i alla fall ord, svart på vitt, som matar min blogg och låter den leva just a little bit longer.

Det jag idag bara lite sofistikerat ska ta upp är hur små små saker kan göra så stor stor skillnad. En vänlig klapp på ryggen hjälper, ett ord i ansiktet stjälper. Ibland. Hit och dit med humöret, hit och dit med känslorna. Som små pusselbitar i det oändliga pussel som kallas Livet.

För vissa är att hitta ett par exceptionellt vackra skor göra dagen bäst. För andra är allt fantastiskt bara de får ta den där joggingrundan på morgonen innan allt annat vaknar. Samtidigt som dessa människor går omkring och är lyckliga, är andra människor precis lika olyckliga. De kanske hade slut på mjölk till morgonkaffet, eller fick en fluga i munnen när de sprang till bussen för att hinna med ett möte.

De där små små sakerna som gör allt. De är livet. Helt och hållet. De stora sakerna, de är bara delar av livet. Som ett sidokapitel i Boken om Oss. Men livet håller ju på hela tiden, det går bara olika fort. Och småsakerna, som flugan i munnen eller skorna på rean, det är de som håller oss uppe, levande, rörliga. det är det som fyller vårt liv med Liv. Utan småsaker, vad skulle man ha då? Tomrum tomrum tomrum tomrum HÄNDELSE tomrum tomrum tomrum... Vad gör man i tomrumet då, fusion?

Nej, det är Livet vi lever, hur det än ser ut. Och småsakerna, är Livet.


//The living one