... Levande charader.
Detta inlägget ska inte handla om Markoolio's låt. Utom om en sak som jag och Kristin satt och pratade om idag. Vem är jag? Vem är du? Egentligen?
Jag tror att vi alla, förr eller senare, kommer till ett vägskäl. Man måste välja vilken väg man ska vandra vidare på. Den vanliga, välkända vägen där gruset knastrar så välbekant under fötterna? Eller den nya, outforskade vägen beströdd av ett material som fötterna inte riktigt kan få grepp om? Och om man väljer fel, kan man då hitta tillbaka utan att ta något dåligt från den nya världen med sig?
Jag nådde detta vägskäl någon gång förra året. Och jag står fortfarande kvar där, med en fot i var sin riktning. Ingen naturlig ställning. Fötterna kommer ge vika förr eller senare om jag står kvar här. Men vilken väg ska jag välja? Vilken väg gör mig till någon jag vill vara, och vilken väg trycker ner mig tills jag inte syns?
Vem är jag nu? Vem är du nu? Vem är man?
Man tror att man har en hyfsat klar bild om vem man är. Men är man den man tror? Och framför allt, är man en person eller flera? De som säger att de alltid handlar på samma sätt, oavsett situation och umgänge, ljuger. Ingen gör det. Man har annorlunda relationer med alla i ens liv. Och i olika relationer handlar man olika. Det sägs ju att; Lär känna mina vänner så vet du vem jag är. Det är precis så det är. Vi är alla som våra vänner. Varje vän, eller annan kontakt, är en del av sig själv. Addera de delarna så blir det Du.
Jag och Kristin skulle beskriva varandra. Det blev mest "Du är... öh... ja men duvet! Ehh... impulsiv... och... sånt!", och vise versa. Vilket bevisar det. Man vet vem man själv och alla andra är. Men ändå inte. Människor är inga adjektiv. Vi är känslor. Och känslor är svåra att få ord på.
Jag tror inte vi kom fram till vilka vi var. Eller vart vi var på väg. Vi gjorde det bara ännu mer förvirrat. Vilket är precis vad jag har gjort med detta inlägg. Det är väl så det ska vara. Vi vet inte vilka vi är, och vi kommer aldrig veta.
Vilka är förresten Vi?
// Jag?
torsdag 23 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ett sjukt bra inlägg! Verkligen hur bra som helst, och svenskan är värsta WOOHOO! Jag har en smart tvilling >8D
Är du förvånad när jag lägger till ett "jag förstår till 120%"? <3 (koden jag måste skriva in är söt: gangtin)
Myyyyycket bra skrivet, jag gillar hur du skriver!
(HAHAHAH, koden JAG måste skriva in är facca, hahahah!)
Du är inte en person, du är en person för varje person som känner dig, och en helt annan person för dig själv.
För andra människor är du dina handlingar, för dig själv är du dina tankar och känslor. Man kan känna sig själv och andra väldigt väl, det är ändå mycket svårt att sätta ord på det.
Du skriver verkligen grymt bra, det ska du ha en applåd för *applåderar*
Jag tycker att du ska ta någon stig som går mittimellan de två vägarna. Någon som är outforskad, men ändå bekant på ett sätt ^^ Det tycker jag låter smartast
Skicka en kommentar