Det jag tror finns, stolar, väggar, kläder, smycken, papper, gem, människor... finns det? Eller är det en fantasirik LSD-tripp inne i min hjärna. Eller är det så att det själva verket är jag som inte finns? Jag kanske bara är någons dröm, en inbillning. Eller så finns inget alls. Jag går omkring och hallucinerar fram saker, och alla andra går omkring och hallucinerar fram saker. Det jag tycker är rött, kanske någon annan tycker är något helt annat. Grönt, kanske. Fast det heter rött.
De röster man hör, finns de? När någon pratar, är det min inbillning eller finns den personen, och säger den personen faktiskt "Är det växtgödningen som luktar ägg?". Eller är det bara min sorgligt förvirrade och överanalyserande hjärna som tror det. Kanske säger den eventuellt existerande personen istället "Nej tack, jag får inte ner en tugga till av morotskakan", eller "3,1415926536...." eller "Voule vou coucher avec moi, ce soir".
Varför finns allt i denna världen? Det är en bra fråga. Kanske är svaret på den: Det gör det inte. Det finns inte. Så om det inte finns något, behöver vi inte ställa oss frågan Varför. Om det inte finns något Därför, kan det inte heller finnas något Varför. Detta enkla svaret kanske är lösningen på gåtan Varför. Jag finns inte, du finns inte, rött finns inte, regnmoln som blir till rymdskepp finns inte, inga ägg ramlar från taket, inga uppstoppade duvor flyger förbi i Danmark, Obama vann inte valet, Bush har aldrig existerat. Inte ens tomten är vaken. För han har aldrig somnat.
Om du tycker detta är förvirrande, prova att byta ut alla Det mot Banan. Det blir inte bättre kan jag tala om. Men vad gör det, Det, Banan, eller Vi finns inte.
//I väntan på att staden ska Implodera
