Ibland undrar man en sak. Varför?
Varför ska folk styra ens liv. Varför ska samhället styra ens liv. Varför får man inte styra det själv? Går det ens? Vad är det egentligen jag svamlar om?
Just det ja. Jag vill leva mitt eget liv. Flytta hemifrån, köpa billiga möbler från Ikea i brist på annat, måla, tapetsera och inreda mitt eget liv. Köpa ett akvarium med en svart fisk med utploppande ögon ska bo i. Vara rik.
Men tror ni allt detta kommer hända? Nej, knappast. Inte än på några år i alla fall. Inte tills jag har råd att flytta hemifrån. Och så länge jag bor hemma så styr de eländiga parenteserna mitt liv. Fru ) och herr (. De låter mig inte vara ute så länge jag vill. De låter mig inte få göra vad jag vill. De låter mig inte skaffa ett akvarium. De är helt enkelt precis som föräldrar brukar vara. Jobbiga.
Och jag inser mycket väl att jag antagligen är en väldigt jobbig och typiskt tonårsrevoltig unge. Som tror jag är vuxen. Vilket jag inte är. Kanske som tur är. Men det gör inte det hela mindre jobbigt.
Varför kan man inte bara få ha sitt eget liv i fred??
//revolt III
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men du får ju vara ute jättelänge? Var är gränsen?
Förstår dig precis.
Ja, men om bara några år ska vi ha en egen lägenhet med både fåglar och akvarium så det så §
Som sagt du får ju faktiskt gratis mat xD
Kunde inte sagt det bättre själv, det är så förbannat jobbigt. Mina föräldrar styr så himla mycket och jag är väl inte tillräckligt rebellisk för att göra tvärtom, då får det bara konsekvenser som försämrar situationen gällande sådant. Bah. Om man ändå ha vettiga föräldrar istället. ;<
Skicka en kommentar