Idag har Uno namnsdag.
Namn. Detta påhitt för att kunna hålla människor isär, ge dom en identitet, en existens. Har man inget namn så har man inget ID, och har man iget ID existerar man inte. Enligt byråkraterna. Men om man inte existerar, vad gör man då? Man har en kropp och en hjärna och en själ. Men inget namn. Som vissa gatubarn i Rio. De har inget namn. Men helt tydligt lever de. Mer eller mindre.
Men helt ärligt förstår jag inte det där med namn. Mitt namn är Annika. Men är jag Annika? Eller är jag en person som råkar ha ett yttre namn vid namn Annika? Som jag ser det är vi alla olika, alla unika. Och något så unikt som en själ går inte att sätta ord på. Jag är inte Annika. Jag är jag. Du är du. Alla är vi oss själva. Alltid (Även då vi säger att "Jag var inte mig själv". Men alla är alltid sig själva. Man har bara olika jag). Annika är jag bara för yttre människor, som en ram. Men tavlor kan existera utan sin ram. Så varför kan inte människor få existera utan sitt namn?
Precis samma sak gäller för allt med namn. Det vill säga allt i hela världen.
Ta exempelvis färgen röd. Den heter röd. Men den är inte röd. Den bara heter det. Färgen är den färg som den är. Och den råkar vara kallad röd. Red. Rojo. Rouge. Men det är också bara ramar. Färgen är den färg den är, med eller utan namn.
Nu vet jag egentligen inte vart jag vill komma med detta utlägget om namn. Det är bara en sak jag har funderat länge på. Jag är jag. Inte Annika. Du är du. Inte ditt namn.
Punk slut.
// Quatro cinco cinco seis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du får allting att låta förstårligt :'D inte svamligt. Och du har massa rätt.
och innerst inne vet vi alla att jag "heter" Zingoalla ^^
Bra funderat, väldigt zenbuddhistiskt funderat. Du har kommit långt, unge gräshoppa. =)
Det har jag tänkt på i flera år också :DDD
och nej. Jag är absolut inte victoria >___< AVSKYR NAMNET!
Dock så är inte färgen en färg, det är snarare ljus våglängder, som av våra tappar i ögonen uppfattas som en signal, som skickas till våran syncentra, som sedan talar om för oss att det är en färg! Förutsatt att man inte är färgblind och har trasiga tappar, alltså.
Det finns en klok man med en klok teori, hans teori är att fladdermöss HÖR färger, och luktdjur LUKTAR färger, av den enkla anledningen att det är lättare att hålla saker isär, precis som våran hjärna, för oss som är av Middle world, uppfattas ljus som färger, därför att det annars kana bli krångligt.
Skicka en kommentar