(Jag ska bara börja med att säga att jag mår bra nu igen. Så länge nu det håller. Men i alla fall, så är jag inte tom och så för tillfället. Så ni vet)
I alla fall så ska jag ägna det här inlägget till att fundera kring det här med meningen med livet. Vad är meningen med livet? Finns det ens någon mening?
Enligt många är meningen med livet att fortplanta sig. Att ge nya individer förutsättningen att, även dom, kunna avla fram en ny och lite bättre människa (även djur). Enligt andra är det att försörja sin familj och andra man älskar. Att leva för de man älskar helt enkelt. Enligt ytterligare andra är det att helt enkelt ha så kul som möjligt under den tiden vi lever här. Och enligt Sigmund Freud så är meningen sexuell. Att man bara drivs av sin sexualdrift och att meningen är att... ha sex? Kanske. Antagligen skulle han sagt så om någon frågade honom.
Jag tror inte på någon av de teorierna. Jag tror inte att livet har någon mening. Livet bara... är. Som det är. Vi lever här för att vi gör det. Inte av någon speciell mening. Vi föds. Vi dör. Vi lever. Så är det bara. Kort och koncist. Den teorin är inte speciellt positiv. Man känner sig väldigt liten och meningslös (vilket är vad man är). Och tänker man samtidigt på hur stor världen, universum, egentligen är så känner man sig ännu mindre och obetydlig.
Sånt här tänker jag ofta på. The meaning of life, the universe and everything. Men inte blir jag mycket klokare för det. Jag blir bara mer förvirrad, mer fundersam, mer filosofisk, mer skadad och mer borttappad. Så varför jag ens tänker på såna här existensiella tankar är en gåta. Jag är helt enkelt addicted. Jag kan inte sluta.
//The lost girl
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men det kan typ...väl vara bra att det inte finns nån mening kan jag känna ibland. Okej, det hade varit rätt skönt ändå att vara stenhård kristen och veta att man kommer till himlen men ändå. Det är så fritt från press. Som jag tex, när jag skulle rita upp ett litet släktträd för skolan. Jag gick upp på vinden ch hittade en del grejer som min morbror gjort. Där fanns vår släkt tillbaka till mitten av 1700-talet. Och så tänkte jag att en gång kommer jag också bara vara ett namn i ett släktträd. Det kändes bra.
Nu vet jag inte om jag fick fram det jag menade, men det var ett bra inlägg i alla fall!
Jag har inget svar på det där med meningen med livet däremot så påtala om freud så är drömmar och fantasier om vampyrer ett tecken på att ens undermedvetna försöker tala om för en att man har hämmad sexualitet troligtvis förknippad med tabulagda fantasier.
(och i så fall så måste jag vara väldigt hämmad för jag både drömmer och fantiserar om vampyrer dagligen)
Helt rätt, det finns ingen mening med livet egentligen hur tråkigt/emo/whatever det nu må låta, anser jag. Det är bara något människan själv har valt att få det till, att det handlar om det ena eller det andra av de teorierna... egentligen "är" livet bara, som sagt. Sedan får man själv styra vad som sker med det, på gott och ont.
Även om meningen med livet inte är att ha så kul som möjligt och ägna så mycket tid som möjligt åt det man är mest intresserad av själv, så är det i alla fall så jag gör, därför är det jobbigt med föräldrar som klagar etc. på sådana val man själv väljer att göra med sitt liv. Det är inte deras, trots allt. :<
Skicka en kommentar