Tänkte bara börja med att säga att folk är dåliga på att kommentera nu för tiden. Heh. Om någon läser fortfarande alltså. Det vet jag ju inte. Men känn er träffade om ni inte kommenterar!
Idag tänkte jag i alla fall skriva lite om svartsjuka. Och inte bara den sortens svartsjuka som alla tänker på, den som har med kärlek att göra. Utan all sorts svartsjuka. En sorts svartsjuka är ju att man blir svartsjuk på en annan person för att h*n är tillsammans med den personen man vill ha. Nu har det inte direkt hänt mig ofta, om ens någonsin, men i alla fall. Den känslan lär vara jobbig. Man kan också vara svartsjuk när man väl är tillsammans med någon. Om denna någon tittar på en annan (mär mina ord: tittar, inget annat) så känner man svartsjuka. Man gör det. Dock inte jag eftersom jag aldrig varit direkt kär. Dessa två känslor, och en del andra versioner av den, är väl den mest "traditionella" svartsjukan.
Det alla inte tänker på är den mer vardagliga svartsjukan. Som också den kan vara väldigt stor och överväldigande. Exempelvis den känslan som infinner sig när någon annan har det du vill ha. Pengar, en tröja, en godisbit, ett kylskåp... whatever. Eller den där du känner att när din kompis eller annan person pratar med en annan istället för dig en liten stund. Att du plötsligt inte är den mest intressanta. Kanske aldrig heller har varit. Bara ett tidsfördriv. Så börjar tankarna gå. Att du inte räcker till. Du vill ha ensamrätt. Eller så vill du bara ha de där pengarna som alla andra har. Eller den där killen. Eller den där lyckan. Eller det där livet.
Som ni kanske märker så känner jag den där andra sortens svartsjuka rätt ofta. Tror det hänger i sen jag var yngre och inte hade några direkta människor som verkligen... brydde sig. Eller den där leksaken alla andra hade.
Men i alla fall, detta ska inte bli ett inlägg om mig. Utan om svartsjuka i allmänhet. Varför finns denna idiotiska känsla? Har den något syfte? Eller är det bara en biprodukt av all materialism som sammhället skapar? Hur som helst så är det en väldigt powerful känsla... Den borde uppmärksammas mer.
//Blacksick (lika svengelsk som Umbridge vår engelskalärare)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag känner igen det du skriver om svartsjuka och jag får väldigt ofta för mig precis som du skrev att jag kanske bara är ett tidsfördriv och det där med att vilja ha ensamrätt på vänner och sånt.
Svartsjuka är en jobbig känsla och jag tror nog att det till viss del beror på det materiella samhället och jag är säker på att det blivit värre på senare tid p.g.a att det finns ett större utbud på saker och mer reklam. Men det är bara vad jag tycker.
Hehe nu har jag kommenterat i alla fall.
Jag är här, jag ska försökakommentera mera sötis :*
/Tiger - http://www.atompop.blogg.se
Jag har alltid sett den "vardagliga svartsjukan" som avundsjuka.
Det är ju en stor skillnad på Svartsjuka och avundsjuka, tycker jag... det är väl mest att när man är svartsjuk är önskar man att den andra personen inte hade "det där", och när man är avundsjuk önskar man att man också hade "det där". Avundsjuka tycker jag , med andra ord, är helt okej och en tanke/känsla man inte kan komma ifrån, medan svartsjuka är onödigt!
/tiger
Känner igen mig ganska mycket i det här, liksom det mesta andra i den här bloggen x)
Men tror inte svartsjuka är något som vi människor skapat, för det verkar finnas hos djur också, min katt har t.ex. jättelätt för att bli avundsjuk x)
Som tiger sa, Avundsjuka :)
Jag blir inte så ofta materialistisk avundsjuk utan mer på en persons livssituation. Jag vill också gå på gymnasiet, jag vill vara äldre (det som skrämmer mig är att jag nu ibland svarar 16 när någon frågar om min ålder.), ha ett bättre liv, fler kompisar eller kompisar som bodde närmare eller att kompisar flyttar närmare, resa mera (Athen, Paris, Trannsylvanien, Unger, Luxemburg, Rom m.m.).
Ja, kort sagt, jag vill ha ett annat lv ibland. Ska vi byta? :P
Jag har sagt det förr säkert, men jag säger det igen, jag känner likadant. Vet inte om det är sedan jag är yngre eller vad det kan vara... men den där "andra sortens svartsjuka" finner sig ofta in hos mig, faktiskt. Man vill ha den där möjligheten som någon annan har, vara en bättre människa (även om man är nöjd med sig själv kan man ju alltid vara mycket bättre, typ, i alla fall jag), eller vad det nu kan vara.
Svartsjuka är... ja, jobbigt, oavsett vad det är för typ (inte för jag heller varit seriöst kär i någon, direkt, meeeeen man kan ju föreställa sig). :|
Och ja, för övrigt så blir jag bara för upptagen med saker på annat håll så jag glömmer läsa din blogg, får väl adda dig på Bdb så att man inte glömmer bort när du uppdaterar eller så också. Det är en jättrebra blogg, som du kanske vet. :)
Skicka en kommentar