Jag är en sådan människa som måste ha någon plan för framtiden för att kunna leva. Det behöver inte vara en stor plan, och jag vill absolut inte ha hela mitt liv utstakat i förväg.
Men jag måste ha en grundidé, något att gå på. Något att längta efter.
Och inatt drömde jag en dröm. Jag drömde att jag hade slutat trean, tagit studenten. Och helt plötsligt hade jag inte sommarlov längre som alla andra år efter en skolavslutning. Jag var arbetslös, och utan någon som helst plan inför framtiden. vad jag ville bli, hur jag skulle leva. Inget alls. och det var helt sjukt skrämmande.
Det var som tur var (och som sagt var) bara en dröm. Men tänk om det blir så? Tänk om jag kommer fortsätta mitt liv i ovetskap, utan att ha en enda dröm. Jag frågade Kristin och Frida, att om dom skulle bli kända, vad skulle dom vilja bli kända för? Strax efter jag hade formulerat och uttalat frågan kom jag på hur dum den var. För det var helt självklart vad dom ville bli kända för. Frida har sin musik, sitt band, och Kristin har sin badminton.
Men vad har jag? Vad skulle jag vilja bli känd för? Sanningen är att. Jag vet inte.
Och just nu, kanske inte i denna skrivandes stund, men från och till i mitt liv just nu så känns det som om jag är fast. Jag kommer inte framåt. För jag vet inte vart jag vill att mitt liv ska gå.
Once upon a time
When life was mine
I had a dream
Now I'm stuck in place
In this lethargic phase
And the dream is gone
My soul is raped
My life is shaped
Where s my dream?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är med smart;D
Och jag tror (hoppas) att det är ganska vanligt att inte ha nån speciell plan för framtiden. Fast det känns som om alla andra runt omkring en har nån...
Vad härligt det skulle vara ändå att ha en dröm att kämpa för. Men tills dess försöker jag ta en dag i sänder. Men kommer säkert på nåt så småningom. Försöker tänka att det kan vara skönt ibland också, hela världen står öppen för en liksom...
Jag har inte heller direkt någon plan för framtiden. Visst, jag går IT-media-linjen på mitt gymnasie för att jag haft siktet inställt på journalist förut... men jag vet inte om jag är lika sugen på just det yrket längre, inte lika mycket som förut åtminstone. Jag tar dagen som den kommer alldeles för mycket, känner också att jag inte direkt har något att bli känd för eller så... men so what, det behöver man inte, så länge man kan vara nöjd med vad man gör för någonting, tycker jag. Alla har nog inte direkt klarhet vid den här åldern, för vissa kan det ta längre tid. :)
Du kan bli mycket, men det gäller att du finner det som känns rätt.
Gör något helt nytt. Få världen att älska cirkus igen... eller nått. >8D Starta din egen firma, eller arbeta dig högt i någonannans. Jag vet inte heller!
i vilket fall ska du inte tvinga fram en framtidsplan, det kommer en dag då allt bara känns rätt!
Skicka en kommentar